Tankar såhär på morgonen
Vissa dagar är allt så självklart! Jag har två pojkar , två söner och det bara är så. Så himla självklart!
Andra dagar slår tanken mig " SHIT jag har barn! Inte ett utan två! Jag har redan fått vara med att uppfostra en som hunnit bli tre år! TRE ÅR! Hur var när hände det lixom? Var tog tiden vägen?
Jag var ju nyss barn själv, men ops jag är visst 28 år idag. Jag fyllde ju nyss 20?! Kommer ihåg den dagen så jag och E hade inte vart tillsammans länge kommer ihåg vilken kläning jag hade tyvärr är dessa bilder borta :/
Sen blir det helt plötsligt sjukt läskigt att vara förälder, vilket ansvar man har! Man ska uppfostra lära, visa få ens barn att förstå vilja lära! Lära barnet att växa upp hur man är, hur man ska behandla andra, ge barnen värderingar och en bra syn på världen. Det är INGA små uppgifter man har
! Mina förebilder till föräldraskap är helt klart och kommer alltid vara mina egna föräldrar! De har alltid vart lagom, vi har alltid kunnat prata med dem om allt! VI kunde alltid ringa spelar ingen roll tidpunkt de ställde alltid upp ( ok pappa då för mamma hörde aldrig telefonen)
Lite djupt inlägg såhär på morgonen men dessa tanker stormade in igår och ville få det skrivet!